När man handlar frukost på Pressbyrån ingår en Dagens Nyheter. Detta händer i alla fall i huvudstaden.
Redan på ett av de första uppslagen fastnade jag på PC Jerslids ledare under rubriken "Änglarnas återkomst". http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=830328 Låter ju vackert men är det sannerligen inte utifrån Jerslids verklighetstolkning.
Texten handlar om den ganska uttjatade Hedeniusdebatten och vad som finns kvar av vetenskap och tro i Sverige idag. Jerslids bild av tro är som man kanske kunde väntat sig ytterst fördomsfull och endimensionell. Kyrkan står inte för något längre, men kristna är emot det mesta som kan ses som framsteg i samhället, skulle man snabbt kunna sammanfatta det hela. Och hans skräckanalys är att religionens återkomst är en av de starkaste trenderna i dagens värld. Intressant!
Dock vet jag inte om religion definierat på detta sätt är något positivt alls utan ett instrument för människors maktutövning. Ändå finns det ju en del befogat i denna i och för sig onyanserade kritik. Att vara nej-sägare, bakåtsträvare och sekteristisk är inget positivt omdöme. Men mönstren känns igen och jag förundras över hur mycket konstigheter som sagts och gjorts utifrån så kallade kristna värderingar.
Så hur vill vi att kristen tro ska uppfattas av människor idag, etablerad och tillbakalutad eller radikal och ärlig? Engagerad och konkret eller fördömande och begränsande? L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Intressant! Men det ligger ju liksom i en del av postmoderniteten att se religionen som ett medel till förtryck och maktutövning. Däri ligger ju också en utmaning till kyrkan att leva ut sitt liv på ett sätt som kan visa hur man hanterar makt och inflytande.
Jo men det dubbla med postmodernismen är att den är emot ett övergripande system som ger alla svaren typ det som en maktutövande stats/folkkyrka står för. Postmodernismen plockar isär allt i små delar och that´s it. Men är det inte ganska sunt egentligen vi alla ser små delar av tillvaron, tillsammans upptäcker vi mer men ingen av oss har överblicken eller alla svaren. Inte ens tillsammans har vi det. Vem har då den... jo Gud... och i så fall säger postmodernismen inget om Gud... Jerslid, Hedenius och andra är väl dessutom ytterst moderna fenomen. En kyrka i en maktpostion i meningen överhet eller myndighet tycker jag är ytterst problematisk. Det sattes redan i gång på trehundratalet när kristendomen blev romersk statsreligion. Svårt att kritisera den som ger en resurser och utrymme... L
Kärleksfull!
Skicka en kommentar