onsdag 25 februari 2009

Askonsdag

Det är askonsdagen idag. Dagen som inleder fastan. Ganska få i min omgivning bryr sig. Ingen fastar (vad jag vet) men för egen del tänker jag läsa mer än glo på TV. Två pastorer i min närhet är i flyttagen och har kommit till mig med det flotta erbjudandet att jag får komma och ta det jag vill i deras bokhylla. Jag har alltså en ganska stor hög böcker liggande olästa, lockande. Jag hoppas på uppbyggelse och insikt och läsro denna fasta.
Har just avslutat samtal och bön. Då läste vi askonsdagens texter och samtalade om att fasta inte bara behöver handla om att inte äta, utan om att avstå ngt för att få mer tid för Gud eller göra saker för Gud.
Jesajatexten som är föreslagen för idag är mäktig: (Jes 58:4-9 bibel2000 http://www.bibeln.se/):
"Ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar idag blir inte er bön i höjden. Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår ska läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han:'här är jag'. " / AK

tisdag 24 februari 2009

Allt ska bort!

equmenia är en federation av tre kristna ungdomsförbund, Svenska Missionskyrkans Ungdom, Svenska Baptistsamfundets Ungdom och Metodistkyrkans Ungdom. I maj är det dags för riksstämma och konferens i Jönköping. Och det hoppas vi blir en bra tillställning men det jag funderade på nu är affischerna som skickats ut för detta evenemang.

Det är lite domedagskänsla över bilden i lilaton från någon form av rivningsplats och texten lyder: Allt ska bort! Allt som skymmer Jesus ska rensas undan! Affischen har fått reaktioner från vissa håll som ser den alltför svartvit (bildligt talat) och kategorisk och därmed speglar en tolkning av kristen tro man inte känner sig särskilt hemma i och inte vill ha tillbaka från tidigare år.

Mina känslor inför affischen är lite dubbla. Tänk bara att få rensa bort allt skräp, alla måsten, alla krav, alla "så här har vi alltid gjort", allt gardinkäbbel och så-måste-ju-nån-ställa-upp-och-städa-snack. Jag tror det finns viktigare och mer akuta saker och föreställningar vi behöver städa undan än gruset från kyrkobesökarnas skor och dammråttorna i mysrummet. Jag gillar det uppkäftigt provocerande och vågade evangelikala, hehe, för detta sammanhang. Det finns något kraftfull och lockande i detta att vara trött på det som är, sätta ner foten, sluta snacka och göra något.

Men jag måste ändå be en bön om att det svartvita inte tar över och att vi alla bevaras från du-har-fel-och-jag-har-rätt -kristendomen. Öppenhet är ett viktigt ledord som kan tvinga oss att rensa både här och där för att röja upp en plats framför Jesus fötter där vi äntligen kan lyssna på vad det verkligen handlar om. L

tisdag 10 februari 2009

I liftkön

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" stod det på informationstavlan vid en av liftarna i Hundfjället en dag i förra veckan. "Kolla de har skrivit upp ett bibelord" säger naturligtvis jag. Sedan undrade jag om den som skrev dit det visste att det är Jesus som sagt det och sedan undrade jag om vi i våra kyrkor skriver upp bibelord lika självklart. Kanske är det så att Jesus smiter ur vårt grepp och möter människor där de är, inte nödvändigtvis i kyrkan. Kanske är det så att hans ord finns mycket djupare och mycket mer tillgängligt hos människor än vi vågat hoppas eller kanske velat tro. Och frågan blir då hur vi som ändå tagit steget att kalla oss kristna förhåller oss till detta, hur lever vi Jesus gyllene regel? Glittrar den i våra liv eller hittar vi den på andra ställen med större självklarthet? Hur ska vi kunna riva väggarna till vår instängdhet och hitta en väg som kommunicerar in i våra liv om vi så står i liftkön, hänger i kyrkan eller på krogen? L