Det är som det skall...

"Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Så skriver Tomas Tranströmer. Det är befriande men jag har en känsla av att kristen tro ofta smittats av känslan av att skämmas och rädslan att inte vara färdig. Uttryck som "klassisk kristendom" har myntats som om det skulle finnas ett system för tron som inte är tidsbundet. "Jo men du vet jag läser ju bara som det står" har det sagts om bibelläsning, som om det finns någon människa som kan läsa en text, dessutom skriven i en helt annan tid och kultur, utan att färgas av sina egna nutida åsikter, erfarenheter och känslor.

Jag undrar varför vi är så rädda för att det ska bli fel. Finns det en bild av Gud som den som vill sätta dit oss som är så djupt rotad att den ständigt poppar upp. Och varifrån kommer den, när bibeln berättar att Gud är kärlek, kärlek till oss ända in i döden. Tänk om vi kunde lita på det! Undrar vad som skulle hända då... Men visst kärleken är också en utmaning till vår bekvämlighet och egoism. Lättare då att gömma sig i rädslan. Men vi blir ju så små... vi som kunde vara så stora, oändligt med valv bakom valv skapade av Gud. Guds kamp mot denna trasighet är också vår och vi är inte färdiga, vi är på väg... och det ska vi vara. Det blir hopplöst när vi anser oss framme och färdiga. Den fortfarande pågående skapelsen är spännande och en möjlighet. L

Nya glasögon

Hörde Benny Hag prata i radions P1 igår om att ha sedan han slutat dricka alkohol har "alkoholglasögon" på sig. Med det menade han att han fått upp ögonen över vad alkohol har för inverkan på samhället. Varje dag han läser tidningen så "ser" han alkoholen bakom våldsbrott, bilolyckor och annat, på ett sätt som han inte gjorde förut.

Jag tänker att det är samma sak med annat också...
Min svärfar har fått på sig "rullstolsglasögon" sedan hans fru fick diagnosen MS och börjat bruka rullstol allt mer. Han säger själv att han aldrig såg rullstolar på stan förut, och inte tänkte på tillgänglighet, medan nu, med "rullstolsglasögon" ser han och tänker han på sånt jämt.

Som blivande mamma fick man ju också "mammaglasögon" på sig. Överallt traskade det omkring en massa gravida kvinnor och de där barnvagnara man nästan aldrig sett förut bara kryllade det ju av.

Jag kan ju ärligt säga att jag numera också har begåvats med ett par "gröna" glasögon. Jag läser tidningar på ett annat sätt, tar lite annorlunda transportbeslut (lite lite i alla fall) och ser en massa roliga och bra och uppmuntrande exempel på människor som vågar satsa på och komma med spännande och kreativa och nya miljövänliga alternativ. Nu senast en notis i Begravningsbranchens tidning (!) Memento: ett företag i Storbritannien som tillverkar miljövänliga kistor av oblekt karton, 60% återvunnen pappersmassa... dessutom kan man välja motiv och/eller varumärkesdesign (!!) på dem, vilket kanske gör dem populärare (?)/AK