Frukost på Pressbyrån

När man handlar frukost på Pressbyrån ingår en Dagens Nyheter. Detta händer i alla fall i huvudstaden.

Redan på ett av de första uppslagen fastnade jag på PC Jerslids ledare under rubriken "Änglarnas återkomst". http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=830328 Låter ju vackert men är det sannerligen inte utifrån Jerslids verklighetstolkning.

Texten handlar om den ganska uttjatade Hedeniusdebatten och vad som finns kvar av vetenskap och tro i Sverige idag. Jerslids bild av tro är som man kanske kunde väntat sig ytterst fördomsfull och endimensionell. Kyrkan står inte för något längre, men kristna är emot det mesta som kan ses som framsteg i samhället, skulle man snabbt kunna sammanfatta det hela. Och hans skräckanalys är att religionens återkomst är en av de starkaste trenderna i dagens värld. Intressant!

Dock vet jag inte om religion definierat på detta sätt är något positivt alls utan ett instrument för människors maktutövning. Ändå finns det ju en del befogat i denna i och för sig onyanserade kritik. Att vara nej-sägare, bakåtsträvare och sekteristisk är inget positivt omdöme. Men mönstren känns igen och jag förundras över hur mycket konstigheter som sagts och gjorts utifrån så kallade kristna värderingar.

Så hur vill vi att kristen tro ska uppfattas av människor idag, etablerad och tillbakalutad eller radikal och ärlig? Engagerad och konkret eller fördömande och begränsande? L

Kyrkornas globala vecka

För 6:e året i rad arrangeras "Kyrkornas globala vecka" runt Domsöndagen.
Sveriges Kristna Råd m.fl står bakom och skickar ut mycket väl genomtänkta och inspirerande material till alla sina medlemsförsamlingar. Där och på hemsidan finns jättemycket bra saker, allt från recept, drama, förslag på debattartiklar, barn och tonårsaktiviteter till texter att använda i Gudstjänst och andakt.

Här är ett konkret förslag: Kolla in det här. Gå sedan till din pastor och säg ungefär "jag kan tänka mig att vara med och göra något av detta" tex temagudstjänst på domsöndagen, tonårskväll eller vad som nu känns bra. Det finns mkt att välja på och låta sig inspireras av!

Jag personligen funderar om inte årets tema "Skapelsefeber - klimat och fred" skulle passa bra på första advent... då när fredsfursten Jesus, som vi längtar efter att följa står i focus på ett särskilt sätt, och då betydligt fler går i kyrkan än på domsöndagen... Det skulle väl vara hyfsat radikalt att i den traditionella adventsgudstjänsten lyfta tankar om efterföljelse i vår tid utifrån globala veckans tema och material? Och att göra det på ett sätt som gör att människor känner engagemanget från dem som håller i Gudstjänsten och sedan känner sig lockade att på sitt sätt, i sin vardag leva i efterföljelse.
AK

Öppet hjärta

Snart är det dags: Coldplay i Globen! Ska bli fantatiskt tänker jag mig att se några prickar lira loss på scen medan jag stirrar på en kornig jumbotron. Jo men det är väl upplevelsen och stämningen man vill åt. I mina förberedelser för detta evenemang har jag printat ut låttexterna till senaste cdn. Och en strof fastnade och återkommer i mitt medvetande med ett pockande allvar. Jag vet inte vad Berryman/Buckland/Champion/Martin tänkte med texten kanske inget alls, kanske allt. Men orden blev viktiga för mig... "I see God come in my garden, but I don't know what he said, for my heart it wasn´t open... not open". L

Kallade på händer

Detta är en text, kanske en dikt, en upplevelse som jag skrev under ett bibliodrama; befriande, kroppsligt och annorlunda sätta att lekfullt arbeta med och på djupet beröras av bibeltexter.


Han kallade på händer,
alla möjliga sorters händer,
alla möjliga människors händer,
alla möjliga händer.
Han kallade på händer,
stora, små, äldre, yngre,
valkiga och släta,
varma och svala,
öppna och knutna,
svaga och starka,
mörka och ljusa,
rena och smutsiga.
Han kallade på händer
för att bära, förändra och smeka,
för att bygga, forma och hålla.
Han kallade på dina händer.
Han kallade på mina händer.
Han kallade på händer.
L

Den rättfärdige ska leva genom tron

Knyter an till föregående skrivare med ett bibelcitat och en vidare fundering:

Efesierbrevet 2:8-9: "Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, en Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen ska kunna berömma sig".

För att vara tydlig så handla inte vår blogg eller det vi försöker fundera kring om att göra olika saker för att bli frälsta/räddade/saliga i ett evigt perspektiv.
Den saken är redan fixad i och med att vi tror och bekänner Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare.
Det räcker med att tro.
Man behöver inte göra något mer.

(OK det är inte alltid så himla lätt att tro, och att "tro" är ju ingenting man blir färdig med på en gång, det är ju en resa som varar hela livet (förhoppningsvis) och när det känns jobbigt och omöjligt att tro så får vi ju be Jesus om hjälp och ledning, så på ngt sätt är jag inte jätteorolig för just den biten just nu.......................... oj vad jag låter självgod, men kanske ni förstår hur jag tänker?)

Det räcker alltså med att tro och man behöver inte göra något mer -
MEN då tänker jag såhär:
Oj vad skönt att min lilla tro räcker som den är (nåd!) och oj vad glad jag är över det!
Så glad att jag vill göra något för att visa att jag tar min tro på allvar!
Nu när jag inte behöver jobba på min frälsning får jag energi över att göra saker i tacksamhet över min frälsning.
Och då är det ju viktigt att jag hittar ett sätt att uttrycka min tro i handling som känns rätt och bra och meningsfullt för mig - utan att kräva att andra människor ska göra exakt som jag, för deras tro kanske tar sig annorlunda uttryck.

Jag personligen vill alltså treva mig fram till ett efterföljarskap som känns äkta och funkar i mitt vardagliga vardagsliv, utan att det blir överfromt och ett måste, och samtidigt kanske inspirera andra att hitta sin väg att gå - i öppenhet under himlen, utan tvång och pekpinnar.

(Funkar det????)

AK

Bara nya regler..?

Jag läste en artikel om Erik Amnås bok "Jourhavande medborgare". Boken handlar bland annat om hur människor numer engagerar sig när "rätt fråga" dyker upp istället för att vara togen ett visst sammanhang. I artikeln uttrycks en viss oro för att det blir en ny syndakatalog och svartvit världsbild i nya rörelser där man inte ska till exempel äta kött eller dricka flaskvatten.

Jag tänker att detta är viktigt att fundera över när vi efterlyser trons konsekvenser i vardagen och utmaningen att leva annorlunda. Det är ju faktiskt enklare att handla ekologiskt än att älska sina fiender för de flesta av oss i alla fall tror jag. Så fort handlingen bli ett måste som vi koncentrerar oss på, är risken att vi blir fördömande mot dem som lever på ett annat sätt. Och så har historien upprepat sig: att i kyrkan eller som vanlig radikal får man inte det ena och det andra och måste det och det.

Längtan att leva vanligt radikalt behöver näras av Guds kärlek som vi fått och längtar efter att konkretisera i vardagen. Det är inte vår egna egotripp så att vi kan känna oss duktiga. Det är något mycket större och det kan motverka vår längtan om vi tappar det sammanhanget.
L

Medvetet mode går i grönt

Hakar på klädtemat här...
Till förmiddagskaffet läste jag Naturskyddsföreningens tidning "Sveriges natur" nr 4/2008 (nyaste, kom igår) och där fanns det en hel del om ekokläder, om att modebranchen har börjat tänka lite nytt, och om "Modiga Mathilda" Tham som gärna vill se klädbibliotek i framtiden :-)

27 september-5 oktober är det också "Miljövänliga veckan" och i år har den temat: medvetet mode. Då vill natursyddsföreningen få människor att tänka till innan de köper nya kläder och påverka klädhandlen att ta fram mer miljömärkt i butikerna.

På Naturskyddsföreningens hemsida => HÄR kan man läsa mer och också var man kan köpa miljömärkta kläder och second hand.

Klättermusen verkar också vara ett intressant företag om man letar efter miljövänliga utekläder, kolla HÄR

Naturskyddsföreningen värnar inte naturen utifrån ngn kristen tro, men som vanlig radikal så kan man ju gärna tala om att man gär inne på den gröna linjen eftersom det är ett sätt att låta tron få konsekvenser i vardagen.

Att köpa eller inte köpa....

Traskade genom stan en ledig dag och förirrade mig in i några klädaffärer. "Jeans 150:-", utropade en svartvit skylt på ett bord. Som en pluspol till en minuspol drogs jag dit. Men så kom jag på det. Jag hade ju tänkt att jag skulle handla rättvisemmärkt och ekologiskt. Kläder också så långt det är möjligt. Jag lade ner byxorna och gick ut på gatan igen, men med en alltför tydlig frågande känsla som undrade hur mångar dagar jag skulle lyckas hålla den ambitionen i praktiken. När jag filosoferade vidare lite gick tankarna så här, att det var väldigt billigt för ett par jeans och om jag skulle hålla mig till min ambition så skulle jag få lägga betydligt fler hundralappar i byxpotten. Så om jag köper de billiga byxorna kan jag göra något vettigt för de andra pengarna som liksom blir över. Vilket är mest rätt att göra, mest radikalt? Sedan finns den där aspekten att jag faktiskt inte behöver några nya byxor också... Nej, jag köpte inga, men är den här argumentationen viktig över huvud taget eller har jag kommit ifrån ämnet. Det beror kanske på. Själva drivkraften måste väl vara betydligt väsentligare, om den är att jag ska handla jeans eller att jag vill låta Guds kärlek påverka mitt liv så att andra människor och resten av skapelsen inte ska behöva fara illa på grund av det jag handlar...