Jag läste en artikel om Erik Amnås bok "Jourhavande medborgare". Boken handlar bland annat om hur människor numer engagerar sig när "rätt fråga" dyker upp istället för att vara togen ett visst sammanhang. I artikeln uttrycks en viss oro för att det blir en ny syndakatalog och svartvit världsbild i nya rörelser där man inte ska till exempel äta kött eller dricka flaskvatten.
Jag tänker att detta är viktigt att fundera över när vi efterlyser trons konsekvenser i vardagen och utmaningen att leva annorlunda. Det är ju faktiskt enklare att handla ekologiskt än att älska sina fiender för de flesta av oss i alla fall tror jag. Så fort handlingen bli ett måste som vi koncentrerar oss på, är risken att vi blir fördömande mot dem som lever på ett annat sätt. Och så har historien upprepat sig: att i kyrkan eller som vanlig radikal får man inte det ena och det andra och måste det och det.
Längtan att leva vanligt radikalt behöver näras av Guds kärlek som vi fått och längtar efter att konkretisera i vardagen. Det är inte vår egna egotripp så att vi kan känna oss duktiga. Det är något mycket större och det kan motverka vår längtan om vi tappar det sammanhanget.
L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag blev väldigt glad och peppad av att hitta er blogg. Tillgången på "radikala" kristna bloggar på svenska av kvinnor verkar annars i stort sett vara obefintligt. Kanske känner ni till flera?
Jag ska följa er blogg med stort intresse (om Gud vill och vi får leva osv). Stå på er!
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Hej Jonas!
Kul att du hittade hit. Jag är inte så uppdaterad på bloggvärlden så jag vet inte vilka fler vanligt radikala:) bloggar som finns. Allt gott! L
Ok. Jag har en del länkar på min blogg som ni förhoppningsvis finner intressanta. Peace!
Otroligt viktig fråga! Har funderat en del på detta och hur lätt det även är att tanken på att "jag eller vi har fattat det och inte 'de andra'" smyger sig in. Ibland kan jag uppleva att dessa tankar är mer utmanande för människor jag möter i församlingen än utanför bland mina vänner som inte delar min tro. Viktigt är väl att verkligen försöka lyssna samt att leva ut det man menar är rätt och kanske vara sen till att tala.
gött att hitta er!
fred
/kristoffer lignell
http://blogg.slowtrack.se
Ja det är ju väldigt lätt att man blir en sån där självtillräcklig dryghög som tillsammans med andra dito förenas i den sköna känslan som bara andras misslyckande kan ge - som Jan Berglin uttrycker det i en av sin 4-rutors angående återvinningsstationer... (på www.svd.se/kulturnoje/serier/artikel_5017.svd?date=20080831 )
AK
(Finns det inget sätt att skriva riktiga länkar i kommentarerna? )
Ja inte vet jag :-) det där med länkar alltså och kanske det mesta. Nog finns det väl en balansgång även där, nånstans behöver man kanske leta sig fram med ordens hjälp, uttrycka längtan så och pröva men vi har ofta lätt att värdera allt och alla... ärlighet och generositet... ord utan liv ekar illa javisst
L
Skicka en kommentar