Domsöndag...

Sitter här och funderar inför söndagen som är domsöndagen. Ingen kul tillställning kan man tycka, men vi tänkte oss inget svavelosande i vår kyrka. Är det inte märkligt hur mycket krut vi i olika kyrkor lagt på spekulationer och uppfattningar om vad som händer efter livet här, ibland så mycket att vi glömt att leva här. Det är ju livet här vi vet att vi har. Vi är två stycken som ska fundera tillsammans på söndag i någon predikoliknande del av gudstjänsten, vem som nu bestämt vad som är predikan och hur den ska se ut... Det kommer kanske mest handla om hur vi dömer varandra och att vi behöver jobba med att låta bli det. Samtidigt finns det en slags dom över våra liv hela tiden, våra handlingar och val får konsekvenser. Om vi väljer att döma och avfärda en människa vi möter efter utseende, etnisk bakgrund, sexuell läggning eller tro så förlorar vi en hel personlighet... vi får aldrig lära känna den fantastiska personen som Gud skapat...
L

Ibland händer det

Vi satt och fikade efter en gudstjänst och plötsligt var det någon (annan än jag) som började prata miljö, skapelse och Jesusefterföljd. Den här personen var inte ung, inte någon som vanligen argumenterar eller är "framstående" i kyrkan (framstående i betydelsen att stå fram och säga saker), utan en helt vanlig radikal. Det blev ett jättefint samtal som drog med alla runt bordet och som flera har återkommit till i efterhand.



Igår satt vi också sju kvinnor runt ett bord, samlade till samtalscirkel. Vi började med att tala om affirmationer (goda och vikten av dem) men så småning om mynnade samtalet ut i ett samtal om längtan efter ett helt, ansvarsfullt liv tillsammans med Gud och om hur ett sånt liv kan se ut där just vi befinner oss just nu.

Två vardagliga händelser från min plats i världen som visar att längtan finns och viljan lever. AK

En kyrka som lever Jesu kärlek

Träffade Distriktsföreståndaren för Mellansvenska distriktet i Svenska Missioskyrkan förra veckan. Lennart Renöfält heter han och han var nyligen på en studieresa till Indien och Missionskyrkans systerkyrka Hindustani Covenant Church (HCC). Han berättade om det han fått höra och se om HCCs sociala arbete i Sholapur och om de intryck han bar med sig därifrån. På Missionskyrkans hemsida skriver han lite kort om detta stora och viktiga som HCC arbetar och lever med. Följ länken och läs: "En kyrka som lever Jesu kärlek"
AK

Change can happen!

Förändring är möjlig, Barack Obamas slogan har vi sett och hört och visst är vi många som är glada att det faktiskt kan stämma och kan andas ut, lättade över att även i det stora landet i väst sker det förändring i det offentliga och officiella rummet. Detta märkliga land som kokar av motsägelser som välsignat krig och frihet på andra bekostnad.

Att USA har valt sin första färgade president är en seger och upprättelse för många långt bortom politiska sakfrågor och partier. "I'm asking you to believe. Not just in my ability to bring about real change in Washington... I'm asking you to believe in yours." De orden pryder Obamas officiella hemsida. Jag ber er inte bara att tro på att jag kan åstadkomma förändring utan också på er egen förmåga... Ja, visst finns det ett gemensamt ansvar och arbete.

Med tanke på det stora förväntningar som målas upp blir Obama i det närmaste en messiansk figur som ska rädda världen. Som tur är, är ju världen redan räddad i en mening. Detta ligger på ett sätt utanför vårt kompetensområde som människor, men vi har ett mottagande och genomförande ansvar när det gäller Guds räddning av världen också. Vi behöver tro på vår egen förmåga och också vårt eget ansvar att göra det möjligt för Guds rike att växa även här i Sverige, en grå novemberdag.

Att Obama valts till president kan tolkas som början på en ny epok där det faktiskt kan få vara så att människor är lika mycket värda oavsett etnisk ursprung, kön och hudfärg. Orden har liksom blivit kött. Det är ganska lätt att säga saker som låter fint men det är först när något verkligt konkret görs och händer som orden verkligen betyder något.

Så hur är det då med oss, du och jag som vill vara vanligt radikala och traska nära Gud i vardagen, hur öppna är vi, hur fria är vi från fördomar och utestängande föreställningar, hur långt skulle vi våga gå i kampen för allas lika värde och en räddad rättvis värld? L