Gå vilse!

I studieförbundet Bildas tidning SemiKolon finns en artikel i det senaste numret som handlar om ett samtal mellan Svante Zettergren och Marcus Birro i Uppsala Missionskyrka. Jag fastnade för Birros svar på Zettergrens fråga: "Vad handlar din kristna tro om?" Birros svar återges: "-Om bön, framför allt, säger Marcus och berättar om hur gamla italienska kyrkor med målningar från 1400-talet kan säga något om hans liv. Sedan markerar han mot kristna som liksom vet att de är hemma. -Jag har ingen aning om var hemma är, jag vill inte komma hem. Jag vill gå vilse med flit."

Är det kanske så att bilderna av att man kommer hem när man upptäcker en tro gör att vi bli nöjda, stillasittande och inte minst hemmablinda? Nog behöver vi lämna hemmets trygga vrå för att komma vidare, växa och utmanas. Jag tror att detta är ett motstånd att ständigt mäta sig mot. Så fort vi tror att vi är framme och hemma är det fara å färde. Då måste vi vidare för att livet inte ska bli institutionaliserat. Antingen det handlar om att vi vill handla ekologiskt och rättvist eller känner oss hemma med vissa teologier, dopsyner eller kyrkor. Förmodligen behöver vi uppmana varandra lite oftare att gå vilse med flit!
L