Bara jag?

"Just you are invited" står det på affischen på grannkyrkans anslagstavla. En affisch som inbjuder till "International worchip" - alltså gudstjänster som riktar sig till kristna människor som just kommit till stan från annat land och kanske ännu inte kan svenska.

"Just you are invited" Den swengelska frasen kan kanske mildras något av att målgruppen i detta fall är människor som kommer från fransktalande delar av afrika ;-) men det får mig att fundera på hur inbjudan till våra kyrkor/församlingar egentligen ser ut....

Är det så att det bara är någon viss som är inbjuden?
Vill man vara vass kan det uppfattas som att det är bara jag - en viss sorts riktigt kristen människa som är inbjuden att fira gudstjänst i en vanlig frikyrka i Sverige idag - och då kommer jag ensam, utan att bjuda med några jag känner
Det är också troligt att man tänker att det är bara någon annan än jag - ngn viss sorts riktigt kristen människa som är inbjuden - och då kommer inte jag.

Vi vill ju vara till för alla! Och då funkar inte en affisch på anslagstavlan, eller en predikotur eller annons. Det som funkar är att man går till sin vanliga kyrka och bjuder med någon vän till något som man själv känner är livsnödvändigt.

Kanske problemet då är att man inte tycker att det är livsnödvändigt? Eller att man tycker att det är för privat? Man vill inte vara påträngande. Eller.... kan det tom vara så att man skäms lite för sin tro/församling/pastor/ och därför inte vågar? (AK)